Historia
Åldringvård och åldringarnas boendeförhållanden har varit föremål för livlig diskussion bland medborgarna redan på 1970-talet. På många orter grundade man privata föreningar för att förbättra åldringarnas boende.
Även i Pyttis samlades aktiva kommunbor för att planera åtgärder som skulle förbättra åldringarnas och pensionärernas boendeförhållanden. För detta ändamål grundades Pyhtään Vanhustenhuoltoyhdistys ry i början av 1974. Föreningens namn ändrades på hösten 2013.
I början av sin verksamhet hade föreningen som mål att etablera ett servicehus i Pyttis kyrkoby. Planen var att servicehuset i framtiden skulle erbjuda “mattjänster, rehabilitering, hobby- och klubbverksamhet samt bostäder”.
Det påbörjades en energisk medelinsamling för servicehusprojektet; olika jippon och luncher ordnades, man deltog i basarer och arrangerade lotterier.
Penningautomatföreningen gjorde klart för den färska föreningen att den finansierar bostäder, inte servicehus. Således byggdes det i kyrkobyn ett radhus för åldringar. Radhuset hette Rusko och hade 10 bostäder. De första invånarna kunde flytta in den 1.1.1977.
Genast påföljande år började man arbeta för radhuset i Broby. Radhuset Ketunmäki med 20 bostäder blev färdigt sommaren 1980. Eftersom efterfrågan på bostäder var stor, var följande skede att bygga ett annat radhus i Broby år 1985. Radhuset fick namnet Karhunmäki och hade 10 bostäder.
Några år senare, 1989, byggdes det ett annat radhus även i kyrkobyn, Isoherikki med 9 bostäder.
Således hade föreningen på 15 år låtit uppföra allt som allt 49 radhuslägenheter för åldringar och handikappade.
Servicehuset Mäntyrinne grundas
På 1990-talet öppnade sig nya perspektiv på åldringsvården i Pyttis. Social- och hälsovårdsavdelningen i Pyttis kommun överlade framtiden för det dåvarande åldringshemmet. Utrymmena var gamla och i dåligt skick och man ansåg dem vara oändamålsenliga och besvärliga, speciellt när det gällde vård av människor som led av dementi.
I åldringsvårdsföreningen fann kommunen en samarbetspartner som var redo att låta uppföra utrymmen för gruppboende som skulle motsvara åldringshemsvård, samt ett servicecenter. Servicecentret behövdes för att erbjuda tjänster som stöd för hemmaboende. Enligt penningautomatföreningens villkor för byggunderstöd förband sig föreningen även att producera de tjänster som skulle erbjudas i de nya utrymmena
Kommunen å sin sida förband sig att köpa dessa tjänster av åldringsvårdsföreningen, vilket fastställdes i understödsvillkoren. Avtalet om köp av tjänster slöts år 1996 (för tio år från den tidpunkt då man började erbjuda tjänster).
Att låta uppföra servicehuset var en stor utmaning för föreningen, även om den var väl insatt i att bygga radhus. Bygget planerades i intensivt samarbete med kommunens representanter.
När servicehuset Mäntyrinne med 44 platser inledde sin verksamhet i oktober 1997, stängde kommunen sitt ålderdomshem. Kommunen började köpa tjänsterna av föreningen för åldringsvård i form av öppen vård. Ändringen var stor för alla parter.
Under årens lopp har verksamheten i Mäntyrinne tagit form och finslipats. Servicehuset är invånarnas hem, inte en anstalt. De bor, lever och arbetar i huset enligt denna princip. Vårdarbetet baseras på rehabilitering. Syftet är att skapa en rik och varm omgivning för invånarna. Föreningens banbrytares framstegsvänliga vision att servicehuset skulle erbjuda “mattjänster, rehabilitering, hobby- och klubbverksamhet samt bostäder” har förverkligats.